Hästarna genom åren!

Jag tänkte göra ett litet wannabe inlägg! Kan nog inte riktigt skriva vilka jag härmar för nästan alla har gjort ett "hästar jag tävlat" inlägg! Men jag tänkte göra vilka hästar jag skötit om!

Det började nog med Sigge. En liten A-ponny skäck som i princip alla gillade! "Alla älskar Sigge!" Ni vet. Jag red honom mest på lektionerna och skötte om honom när jag hade tid! Världens snällaset lilla ponny! Anna rider på bilden!


Sen kom hällippa! Jag vet inte varför jag fastnade för henne, hon var ju inte riktigt allas favorit! Hon var pigg i ridningen och "sur" i boxen. Eller hon var inte sur egentligen (vad jag kommer ihåg) hon var mest rädd och skygg och vände rumpan mot i boxen. Ja hon trivdes helt enkelt ionte så bra på ridskola. Men jag kommer ihåg än idag att jag så gärna ville bli kompis med henne så jag ställde mig inne i hennes box varje gång jag var där och red. Och så stog jag där och väntade på att hon skulle komma fram till mig. Och till slut gjorde hon det och då var jag så himla glad!
Jag tävlade henne några blåbärshoppningar!

Nej jag var ingen duktig fotograf som liten ;)


Och så var det Pontus som jag inte var skötare på men som jag tävlade lite ett tag. Hoppade honom men det gick inte så bra! Men han fanns där en kort stund! (bilkälla: stallkbf.se)

Sen när jag började bli lite stor för pontus så blev jag helkär i Dixie!
Jag hade aldrig gillat den hästen men så red jag henne och fastnade helt! Jag började hoppa henne på maskeradhoppningar/blåbärshoppningar men det gick mest åt skogen! Efter mycket tid startade jag en klubbhoppning och då var jag ju lite bättre så det gick bättre. Hon var ju en fena på att vägra och springa bredvid hindrerna! Men det skadade inte mig från att älska henne! Jag hyrde henne två någon vecka på sommaren och det är en dag jag minns så jätteväl. Vi hade varit och ridit och så stog vi och borstade. Och så kom min kompis Kanella in till mig och frågade varför jag grät. "Jag är bara så glad att jag har henne" hade jag sagt! Jag kommer ihåg det, som om det var igår som sagt.
Jag var helt förälskad i henne. Tiden gick alldeles för fort och jag fick snart inse att jag inte kunde rida henne längre.
Jag red henne allt mindre och mindre men var fortfarande skötare. Till slut insåg jag att jag inte kunde tillbringa all tid med henne så jag blev skötare på Rhona.
Varje gång vi skulle göra någon speciellt på en ridlektion önskade jag Dixie. Vi hade hela havet stormar m.m och då fick jag rida henne. Vi hade även henne på gymkahna en gång och hon var helvild så jag var den enda som vågade rida henne. Snabb var hon! Hahah. I alla fall så kom beslutet en dag. Hon skulle säljas.
Hon trivdes inte längre, och man kan säga att det märktes, för hon var sur, högg efter folk och kunde till och med försöka sparka. Ett tag var jag riktigt rädd för henne, men när jag insåg att hon snart skulle åka tog jag mig i kragen och började mysa med henne. Jag ville alltid leda henne på småbarnslektionerna, ville alltid vara den som borstade och hjälpte till med henne. Hon var så snäll egentligen. Många var glada att hon skulle säljas. Många var rädda för henne. Eller inte dom som var äldre än mig kan man säga. Men jag tillbringade ganska mycket tid hos henne, borstade och myste, hade henne lös, det var bara då hon var glad. Tina våran ridskolechef frågade om jag kunde vara med och hantera henne i stallet när det kom någon och kollade. Sofia skulle ride henne och jag skulle berätta om henne och vara med i stallet. Tydligen visste jag ganska mycket om henne. Och ja det var sant. Och så kom dagen dom skulle ta med henne hem. Jag cyklade direkt från skolan till stallet och satte mig inne hos henne. Och där satt jag, kollade på henne och grät. Tror aldrig jag varit så ledsen. Och så skulle hon åka. J ag stod där för mig själv på stallplanen och se henne inte vilja gå in i trasporten. Då kom mamman fram till mig och kramade om mig. Och sa att jag kunde ringa när jag ville. Jag fick deras nummer och hon fick mitt. Sen så var hon borta!
Ja det avr inte lätt för mig!
Fick ett sms dagen efter att hon mådde bra och så. Och i början av hösten var jag och hälsade på henne. Jag fick rida och vi galopperade i skogen :') Hihi! Första gången hon hade galopperat sen hon kom dit!
Men hon trivdes och det är huvudsaken! Men den ponnyn alltså, hon är magisk!
16/4-2011



Och så har vi Rhona!
En liten d-ponny på 143 cm! Våran bästa dressyrponny. Hon fångade mig ganska snabbt och jag började tävla henne på klubbhoppningar. Började tävla högra klasser och blev delfoder. Vi ¨kte ut och tävlade några lokala dressyrtävlingar, var även med i allsvenska laget div lll. Det var aldrig några klockrena reslultat. Men jag gav kanske inte allt ändå ut i tårna. Sen slutade jag ha henne på delfoder när vi bestämde oss för att skaffa häst, men hon är fortfarande min favorit! Tävlar henne på klubbtävlingarna och det har börjat gå bättre! Det är en ponny med stort hjärta!



Fina ponnysar!! Ni är värda guld ! ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0