Frågor och frågor. stöd och ännu fler frågor.
Med tårar i hela ögonen är det inte så lätt men jag ska försöka. Även om texten kommer bli lång så får ni stå ut.
Jag visste aldrig, aldrig, aldrig att det skulle bli såhär. ALDRIG. När vi köpte honom trodde vi att dom var ärliga, men rättaresagt var dom ärliga samtidigt som dom gömde väldigt mycket som jag nu fått reda på från olika håll. När jag provred Dusty så fanns det inga problem, mer än att han var spänd vid uppsittningen. Alltså att han stod och spände sig. Men han gjorde aldrig något. Så vi tog hem honom. Och i början gick det bra, vi började inse saker som vi inte visste men brydde oss inte så mycket.
Men tanken när vi skaffade häst var att jag skulle kunna rida, träna och tävla och att min mamma även skulle kunna rida någon gång i veckan. Och så ser det inte ut idag. Vi skulle kunna komma ut och träna och tävla en massa och jag tror jag skulle kunna komma riktigt långt med honom. Men samtidigt mpr jag så dåligt varje dag. I flera veckor/månader har jag sovit dåligt, haft ont i huvudet och haft många dagar fulla av gråt. Jag har bara inte insett vad allt berott på.
Jag har varit rädd för Dusty en längre tid men trott att det varit något vi skulle kunna jobba bort. Jag har hela tiden velat honoms bästa, velat att hans ka ha det bra. Tvingat mig själv att ha kvar honom och ge honom en chans. Men han har inte fått en chans, utan han har fått en ny chans varje dag. Jag har varit taskiga mot mina föräldrar och min mamma måste vara med mig varje dag när jag ska rida. Och allt detta bara för att han ska må bra. Jag har offrat mig själv för att få han att förstå vad jag känner för honom. Men när jag tänker efter så är det fel.
Jag kan inte känna detta som jag känner varje dag och klumpen jag har i halsen varje dag som jag åker till stallet. Jag kan inte vara ledsen för att han ska må bra, jag kan inte behandla min familj på detta sättet. Varken jag, mina vänner eller min familj klarar av detta längre.
Jag har aldrig innan haft valet att få en annan ponny, men när min mamma sa det till mig visste jag varken ut eller in. För visst ville jag ha kvar honom och jag tänkte på alla bra stunder, men min familj skulle ändå påverkas lika tungt även om det går bra för oss. Dom får ingen ledig stund för allt hänger på mig. Och jag vill inte att det ska vara så.
Det gör ont när man kan se folk sitta upp utan problem och kunna skritta ut i skogen. När man själv måste göra det hela med tid, tålamod och en hel process. Min mamma måste ge mig stigbyglarna när jag suttit upp och hon måste leda mig för jag är så rädd.
Det känns inte rätt för någon alls att det ska vara såhär.
Och i helgen insåg jag verkligen detta. Jag har aldrig vetat det innan. Jag har alltid trott att jag älskar honom. Men det gör jag inte, och det är svårt för mig att säga det. Men jag älskar honom inte och jag tycker inte om att rida honom och jag sliter på mig själv när jag rider honom. Till slut tar det stopp och det gjorde det nu.
Jag tänker inte rida honom igen efter allt nu. Jag tänker inte sitta upp på honom igen. Och även om det är en jävla massa saker jag vill reda ut så vill jag inte. Det känns som att med honom kan jag komma långt men jag måste ge det tid och tålamod. Och den tiden har vi inte. Så vi har bestämt oss för att vi ska köpa en ny ponny och på något sätt inte ha kvar Dusty. Vi ska ringa och kolla om köpcentret kan ta tillbaka honom, annars hittar vi på något annat. Sen ska jag kolla på en ny ponny istället.
Och jag vill inte påstå att jag gett upp. Jag har snarare låtit han få en möjlighet hos någon där det kan bli möjligt. För hos mig kommer det aldrig bli bra. Vi var inte gjorde för varandra och detta är det bästa vi kan göra av situationen.
Jag har gråtit hela helgen och dethär är bland det värsta som hänt i mitt liv. Jag kunde inte gå till skolan och jag börjar gråta så fort jag tänker på honom.
Jag vet att jag kommer bli besviken på mig själv över detta flera gånger och jag kommer pngra det stort, för jag vet att en dag kankse det skulle funka. Och om jag hade kommit dit skulle jag vara överlycklig. Men det är vägen dit som pressar mig. Vägen dit kommer vara ett helvete. Och jag kan inte förklara hur ledsen jag är nu. Orden bara kommer och jag kan inte förklara.
Men jag orkar inte med bråken här hemma, bråken med kompisarna, och allt med honom. Jag orkar inte.
Jag vill ha en ponny jag kan tävla och träna på direkt och som jag kan rida barbacka på och ute i skogen och har sjukt kul med. Jag vill ha en häst jag längtar efter varje dag. En häst som får mig att må bra.
Det som fick mig att ta detta beslutet var idag. Jag tänkte på möjligheten med en annan ponny och satt och kollade på hästnet och så fick jag se den ponnyn jag alltid velat ha. Det var det som fick mig tänka om.
Jag kan bli lycklig igen och jag är säker på att jag gör rätt val nu.
I never give up. I just do something possible
Det är så mycket som jag inte får ut. Så mycket känslor som ni borde få veta, men jag kan inte förklara längre. Kan inte förklara!
vilken ponny var det du tittade på då :)?
och juste, ska du lägga ut honom på annons?
jag förstår dig helt carro! <3
jag finns alltid vid din sida, bara att ringa om du vill gråta eller prata, det ska du veta! <3
måste vara väldigt jobbigt! men jag tror att du kommer hitta en underbar ponny nu när det finns så himla mycket fina ponnyer på marknaden!
sitter här och gråter. jag själv har varit med om samma sak, vet hur jobbigt det är, vet hur det påverkar och pressar en, man vill bevisa att man vill kämpa och aldrig ge upp, men man orkar inte alltid. och du gör helt rätt att ge upp, man kan inte hela tiden tänka på andra, man måste tänka på sitt eget bästa. jag tycker du är värd någon bättre, och dusty tycker ja skulle komma till en vuxen ryttare som kan visa honom att saker och ting inte är så farliga, en vuxen som har tid. vi ponnyryttare har ju trots allt inte all tid i världen på ponny, och den tiden ska man verkligen ta vara på. Kram på dig, och hoppas allt blir bra..
Gud vad tråkigt! Ni var verkligen jättefina. Ska också sälja min ponny nu tyvärr. Måste bara berätta en komisk sak. När Dusty låg på annons velade vi fram och tillbaka, jag ville ha en ponny att jobba med och han såg "färdigare" ut än vad jag ville ha. Dock bestämde vi oss för att ringa på honom men då var han såld. Till dig. Jag var så jäkla förbannad på dig för att du hade köpt "min" ponny TILLS jag såg hur fina ni var tillsammans. Då vart jag glad för ERAN skull vilket inte händer ofta att jag blir. Om du nu bestämmer dig för att sälja honom tycker jag att du ska välja ut en ny ryttare noga så nästa inte får samma problem och han blir vandringspokal. Tänk även igenom ditt beslut NOGA.
Kram / Natalie
Tror att du gjort rätt val, även om det känns jättejobbigt så förtjänar du att ha en ponny du kan lita på och ha kul med. Och jag tror att alla som läst det här på nåt sätt vill ge dig stöd och hjälp.
Även om du och jag inte känner varandra särskilt väl så vill jag bara att du ska veta att du har mitt stöd och jag tror på att du kommer att klara det här jättebra och att du kommer få din drömponny och Dusty kommer säkert få det jättebra var han än hamnar. Var stark, Carro!
SV: jag tkr inte att du har gett upp, man kan inte ge han en chans hela hela tiden och inget blir bättre då är det nåt som inte stämmer. kanske som du skrev i en komentar på min blogg att det inte var meningen att det skulle vara ni.
Men tänk att han får dte bra hos någon annan, någon som har tiden att ge honom allt tålamod som du skrev att man behöver ha med honom!
Man ska ta vara på sin tid som ponnyryttare, om man vill satsa så ska man kunna göra det och det går kanske inte med honom, då är det bättre att det blir som det blir tror jag :)
Lycka till med allt, det blir nog bra!!!
Usch det lät riktigt jobbigt. Men tror faktiskt att du gör helt rätt!
Läs om min dag på akuten..
Jag tycker att du gör rätt. När man är så rädd som du är nu så är det inte roligt, man får tvinga sig att gå till stallet. Jag kände samma sak när jag hade Ellinor, jag var så acundsjuk på att alla kunde rida ut på sina ponnysar utan att hästen sticker stannar stegrar sig eller bockar.
Hoppas att du hittar någon ny fin ponny :)
Dusty kommer bli superfin och han kommer förändras, han behöver bara massor med tid och tålamod. Och jag vet att du tänkte på dig själv, vilket faktiskt är det bästa i detta läget. Detta är ett beslut bara du kan ta och du har inte gett upp, du har bara valt det som är bäst. Detta är nog faktiskt bäst för er båda för du kommer må bättre och jag hoppas han får precis all tid han behöver hos någon annan.
En miljon kramar till dig mitt hjärta, jag kommer alltid stötta dig. Älskar dig <3
Så fin blogg du har, synd med DustY :(
Besök gärna min blogg och släng in en kommentar om du har lust :)
KRAM
Du gör rätt beslut.Hästar är en livsstil och det är något man ska må bra av och inte vara rädd för. Du är otrolig stark som vågar ta beslutet och tänka på dig själv och inte på alla andra. Okej du älskar inte honom.. men det är inget konstigt med det, vi går ju inte runt och älskar de som vi inte klickar tillsammans med.
Det jag menar är att man behöver vara självisk ibland,även fast det gör ont..
KRAM
Hoppas det löser sig!
Hej!
Jag läste ditt inlägg ordentligt och jag tycker verkligen synd om dig. Men jag har en idé som kanske kan lösa detta. Jag rider in och utbildar hästar. Samt hjälper folk med deras "problemhästar". Jag är 21år och har haft flera egna hästar som jag ridit in och även haft hästar som var stora problem när jag skaffade dom men nu är väldigt trevliga ridhästar. Eftersom jag lider med dig så kan jag erbjuda GRATIS "tillridning" och få bort problemen. Så kanske ni kan ha kvar honom eller iallafall sälja en trevlig ridhäst. Dock får ni stå för stallplatsen och allt runt hästen men självaste tjänsten är GRATIS. Du kan höra av dig till mig om du är intresserad. // Nathalie
Tråkigt att läsa, det lille jag sett utav ponnyn så har det sett fint ut men eftersom jag bara kollat in här någon gång innan så har jag ingen aning om vad som är problemet med honom.
Gör det som känns rätt, men jag har vandrat den långa vägen och lyckas och jag är så otroligt stolt över både mig och min ponny - vi lyckades tillsammans. Det tog mig hela 1,5 år innan jag hittade knapparna på honom och innan jag började älska honom, allt innan det var bara ett falskt skådespeleri för att folk skulle se mig som en bättre människa om jag älskade min häst. Nu i efterhand ångrar jag mig verkligen inte, men under vägens gång så har det varit så jobbigt, så många sömnlösa nätter, så många "gråt-attacker", men nu i slutändan är det värt de. Det är en guldponny jag sitter på, han har bara inte haft förutsättningarna att bevisat det!
/Kram Lisa
Gud vad tråkigt för er, vet hur det känns.
De är hemskt att behöva skiljas från sin ponny men tro mig, det går över fortare än vad man tror.
Bara fortsätt kämpa så kommer du hitta din drömponny !
Kram
Du gör helt rätt, det ska vara roligt att rida. Du är riktigt stark som erkänner för dig själv att detta kanske inte var rätt, för alla passar inte ihop, och så är det bara! Lycka till den troligtvis nya ponnyn, håller alla tummar jag har!<3
Så trist att det inte blev ni.
Men om inte kemin mellan en funkar, så funkar inget annat heller. Tycker du gjorde rätt beslut, huvudsaken är att båda mår bra och är lyckliga. Och det bästa du kan göra är ju då så någon annan lycklig själ får ta hand om honom, älska och bli älskad. Samma sak med dig.
Jag lider verkligen med dig, det måste kännas hemskt. Men du gjorde rätt beslut.
Jag trillade in här av en slump. Väldigt tråkigt att det inte funkar med honom. :( vad är det som han gör som har gjort dej rädd? Vad är det som är hans "problem", eller vad man ska säga?
(du kan svara i mejl om du inte vill ta upp det offentligt) hoppas du hittar din perfect match och att det blir bra. (:
<3
WTF?! den här ponnyn har väl Rebecca Martell ägt?? :o tacksam för svar! =)
Bättre att inse än att vänta på att det händer en allvarlig olycka! Strongt jobbat, men man ska inte behöva vara rädd när man rider.. !
Usch, jag vet hur det känns att vara rädd! Men jag tror verkligen du gör rätt val, och jag hoppas du hittar en ponny som får dig att må bra. Det här är nog det bästa för både dig och Dusty tror jag. Kämpa på!
Jag tycker det är strongt gjort av dig att inse det. Vissa har inte hjärta att inse när dem gör mer skada än nytta i en situation. Han kan få en möjlighet att bli en bra häst, du är bara inte rätt person i detta fallet.
Jag tror dock du kan hitta en häst som du kan älska och lita på, oavsett vad den hittar på med dig!
Vissa själar funkar inte ihop, och det är bra att du erkänner och inser att det är fallet för er.
snälla carro, om du skulle få möjlighet att lämna tillbaka honom till ridcentret, be dom överväga att behålla honom själv och få stopp på hela skiten, han kan inte flytta fler gånger, det är inte rätt mot honom att han ska komma till nya ställen hela tiden för att sen flytta 3 månader senare.
Gud va jobbigt :( Men om de inte känns rätt alls och man märker ju att ni har haft stora problem så är det rätt val. Lycka till i framtiden & fint skrivet :)
