ponyfocus

Caroline Bågfeldt

Enda problemet?

Nu kommer det långa inlägger jag lovade.

Vi kom hem till stallet vid halv 10 och så har vi fixat lite och så. Nu har jag i alla fall tid till datorn några minuter innan jag ska sova.

Vi kom dit vid 1 ungefär för vi hade fått tiden halv 2. Dock hade dom blivit 2 och en halv timme sena ungefär så vi fick lasta ut och gå runt med honom på en gräsplätt. Han var helt GALET lugn. Jag kände rent ut sagt inte igen honom, han var stencool. Under denna tiden fick jag gå bort till en rolig snubbe vid namn Paul och bli intervjuad.

Han var galet rolig och fick mig verkligen att bjuda på mig själv i kameran, det jobbigaste var att man skulle ställafrågan i svaret typ. Asso om dom frågade vad jag tycker om med ridning kunde jag inte bara säga det är kul, utan jag skulle säga, jag tycker om ridning för att det är kul.

Jag fick säga om massa gånger för jag glömde det. Men alla var trevliga och det var kul att vara där även fasst vi fick vänta väldigt länge.
Så blev det våran tur. Vi fick sadla vilket inte gick super, men det gick som sagt. Sen fick vi efter mycket om och men sitta upp i paddocken, dom ville först att jag skulle sitta upp där transporterna stod och det kändes ju inte så bra.

Vi gick in i en liten paddock full med 6-7 hinder, öppen grind, två kameramän, tre andra personer + moa och mamma och så alla 10 tjejerna som stod runt om och kollade. HAHA. Klart att han blir spänd. 
Jag kortade tyglarna och han böörjade snurra direkt, gick iväg och vägrade stanna, snurrade och tills han stog rakt mot en hinder så stannade han. Jag berömde han och satt upp. Och precis när jag släppte benet fårn marken började han jazza och var skitspänd, så direkt när jag satte mig i sadeln bar det iväg. 
Jag har ALDRIG varit med om något som detta. Har aldrig suttit på han när han gjort såhär så jag blev själv faktiskt riktigt chockad och rädd. Jag var säker på att jag skulle av, så började han bocka och ha sig. Sprang och sprang. Tobbe stod i mitten och skrek på mig vad jag skulle göra och till slut stannade han. Stog där och skakade.

Då kom han fram igen och började prata med mig, om han brukade göra såhär m.m

Och jag sa precis som det var såklart.

Då slängde han också ur sig: "Detta är ju egentligen det ända problemet jag sett hittils"

Och det känns faktiskt ganska positivt. Fick även hör att detta var ingen galopp eller att han sticker, detta var rent av sken och att detta är farligt för både mig och Dusty.
Och såklart mycket mer. Men ska jag berätta allt kommer det bli långt. 
Vi kommer i alla fall få reda på om jag kommer med eller inte den 23 maj.

Sen sprang han in i transporten och så åkte vi hem.

låter galet läskigt men ganska troligt att du kommer med iaf :o:) både på gott och ont liksom?

Ett problem som du har är faktiskt värt att ta med i ponnyakuten! Känns tråkigt att se samma heeela tiden,last problem, tjuriga ponnyer osv.. detta är ju faktiskt farligt, jag hoppas det löser sej för er :/ :)

SV: jag tror faktiskt inte det är FÖR stort om man kollar på dom andra som varit med! :)