Rhona 25 maj

Vi hade som jag trodde hoppning, mest bara massa roliga hinder typ och inget avancerat. Framridningen var inget att klappa händer åt, får inte riktigt till det och så ger jag upp ungefär. Haha.
Men kändes ändå sjukt skönt att hoppa henne igen. Blir ju inte så ofta precis. Jag tyckte det gick bra typ hela lektionen och jag bryr mig inte om någon annan inte tyckte det för den känslan jag hade var sjukt underbar!
Den känslan har jag inte känt på länge.. 
När vi kommer mot varje hinder, hon tvekar inte ens och litar på mig i alla lägen, vågar ta ut sig och ställer upp för mig.
Underbart helt enkelt!

Får bli några gamla bilder i repris!
Foto: Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0