ponyfocus

Jag kommer så ihåg stunden du fångade mitt hjärta. Stunden du fick mitt hjärta att gråta av lycka.
Stunden då det var du och jag, dom få minuterna det var vi. 
Och jag var så glad, flera dagar efter, jag var världens lyckligaste. Jag skulle bli hästägare och det skulle bli du och jag. Men dagen vi skulle hämta hem dig, den kom aldrig. För du blev aldrig min, vi sågs aldrig mer.
Dagarna gick, jag mådde inte särskilt bra, men efter veckor så estämde jag mig för att gå vidare och ge det hela en ny chans. Jag trodde jag kunde bli glad, lycklig.
Så några veckor senare kom det en ponny hem till mig. Även om kärleken mellan mig och honom inte var alls lika stark som våran så var jag glad. Jag hade mycket motgångar, jag var inte särskilt glad. Det som borde funnits i mitt huvud varje kväll, det fanns aldrig där. För det jag alltid tänkte på och alltid drömde om, det var DU. Jag undrade vart du tagit vägen. Om du var såld och vad du gjorde nu. Jag försökte sluta tänka på dig, men jag kan inte kontrollera mina drömmar så det gick inte så bra.

Så tillslut gjorde jag ett nytt försök att faktiskt få känna dendär känslan igen, känslan som du gav mig. 
Och nu är vi här igen, på samma plats där allt började. 
Jag letar ponny, du finns där på en annons på internet. Min mage vänds åt alla håll och kanter när jag ser på filmerna på oss, på bilderna på dig. På annonsen. Hur länge kommer den egentligen finnas där, kommer jag att hinna, att ens träffa dig igen?
Kommer jag få bli lycklig nu? Kommer gud vara på min sida, kommer jag få pussa min prins ännu en gång?
Är det min tur nu?
Snälla säg det.. för så mycket som jag saknat dig, det är inte normalt..